I morse blev jag intervjuad av tretton erfarna chefer som samlats på Akvarellmuseet i Skärhamn. Vi satt i ring i Experimentverkstaden på andra våningen, och deras uppgift var att – efter gårdagens skrivarworkshop – ställa nyfikna frågor om mig, och om hur jag leder mig själv.

Jag brukar få frågor om skrivandet, eftersom det är vad jag arbetar med. Hur gör man om man kör fast? Hur strukturerar man en berättelse? Kan det stämma att alla kan skriva? Om man vill skriva en bok, men inte vet hur man ska börja, vilka tips har du? Kan skrivandet vara personlig utvecklig och terapi?

Nu satt jag i stället i ”heta stolen” angående hur jag leder mig själv. Och tänkte att dessa erfarna chefer skulle ha förväntningar på mig som jag inte kunde infria. Det var väl jag som skulle intervjua dem och inte tvärtom.

Och det fantastiska var att de, med sina frågor, hjälpte mig att se mig själv med nya ögon. Ger du dig själv en klapp på axeln ibland, frågade en av cheferna uppskattande. I bilen hem sade jag halvhögt för mig själv; ”Du är fantastisk, vet du det!”. Till mig själv.

Intervjun med de tretton ”journalisterna” kom att handla om rätten att ha kontakt med leken och skapandet, även om omvärlden ibland kan vara oförstående. Får man plocka upp ett färgsprakande höstlöv för att det bara är vackert, trots att man är fyllda femtiotvå? Får man sluta handen om den spröda björkknoppen, på väg till fots till ett möte, för att man känner för det? Får man gå rakt i vattenpölen, istället för att gå förbi den, när man har skor som håller tätt, för att plasket låter så skönt? Eller är det förbehållet barnen? Och i så fall, när slutar vi att vara barn? Om jag inte tillåter mig att leka och skapa, för lekens och lustens skull när jag är femtiotvå, när ska jag få lov? När jag blir sextio, sjuttio eller vid åttio, om jag lever då?

I bilen hem från Skärhamn spred sig tacksamheten i mig. Utan att jag var medveten om det, hade jag berättat om min största rädsla – och längtan. Tid och tillåtelse att skapa i det fria, bara för min egen skull, utan andras krav på vad som är ”rätt och fel”, utan att vara ”duktig”. Jag tränar andra i detta, ändå är jag själv så vilsen i det.

Ta plats, brukar jag säga till mina deltagare. Livet pågår nu. Skriv, bara skriv. Allt blir rätt, det går inte att göra fel. Vi är konstnärer allihop, när vi packar in födelsedagspaketet, lagar mat, nynnar och sjunger, snickrar och mekar, dansar och rör oss, plockar blommor, ritar, konstruerar och skriver… När vi skapar, i kontakt med oss själva, är vi konstnärer. Om vi vill.

I bilen hem förstod jag det som jag sagt till andra så många gånger. Det är du själv som begränsar dig, ingen annan. Låt pennan gå, och se vad som kommer. Gå på upptäcktsfärd. Njut av resan. Det är din tur nu och världen är välkomnande. Och vet du: Du är alldeles fantastisk.

Ann Westermark

 

Ann Westermark är föreläsare, skribent och författare, med egen metod för skrivutveckling och skrivande som friskvård. Aktuell med Författarkortleken och Skrivhjärtat.

Anns bästa tips för dig som vill skriva:

  1. När du känner lust; skriv! Låt pennan gå i tre minuter. Tänk inte, bara skriv. Var tacksam för det som kommer – kritisera inte i detta skede. Sudda aldrig i en treminuterstext eftersom den är perfekt precis som den landar på pappret. Hur du tar emot texten påverkar kvaliteten på nästa text (och flödet). Vill du ha starthjälp använd en startmening och låt fantasin flöda. Välkomna inre bilder som en film för din inre syn. Din startmening kan vara: När jag tittade mot himlen…
  2. Var snäll mot dig själv. När du skriver behöver du vara på din egen sida, så att du stöttar och uppmuntrar dig själv i det du gör. Det behöver inte bli ”bra” på en gång, det viktiga är att du skriver. Öva dig på att uppskatta processen (mer än produkten) och vara nyfiket varm, varsam och generös mot dig själv i skapandet. Ha respekt för orden som landar på ditt papper.
  3. Är det dags att lämna texten till någon annan för läsning, för att du vill veta vad som är ”bra”? Tänk på att tio olika personer kommer att ge dig tio helt skilda återkopplingar. Välj därför person med omsorg, utifrån att hon eller han själv är duktig på att skriva (eller duktig på att läsa text), att du litar på personen, och tala om exakt vad du vill att hon eller han ska återkoppla. Det är okej att säga: ”Jag vill att du bara ska peka på styrkor, för just nu behöver jag mer kraft att tro på mig själv, det andra tar vi senare”. Du kan också säga: Jag vill att du är tuff, för jag har hållit på med texten så länge att jag är redo för det nu”.                                       Lycka till!

Skrivövningar via nätet, tips och råd finns på www.skrivterapi.se (och mer om Ann och hennes verksamhet på www.skrivhalsan.se).