‒ Här sitter jag i skrivröran vid morfars gamla skrivbord, berättar Siw-Inger Halling.


Kursdeltagare: Siw-Inger (Sivve) Halling

Bostadsort: Uppsala

Kurstyp (Skrivhälsan): Skrivarkurs och Skrivarretreat

Plats:    Gozo År: 2024 & Zanzibar skrivarretreat År: 2022

Vad ville du få ut av kurserna?
‒ Under retreaten på Zanzibar 2022 började jag skriva om mina minnen för barn och barnbarn att ta del av. Nu under kurs och retreat 2024 ville jag få synpunkter, struktur och tips vad det gäller självbiografiskt skrivande för att kunna slutföra detta projekt. Och i någon mån påbörja ett helt annat skrivprojekt i romanform.

Vilken hjälp har du fått av Skrivhälsan och vad har hjälpen betytt för dig?
‒ Tron på att vi alla kan skriva texter som intresserar och inspirerar andra människor. Ramar och berättarglädje. Nu är det första skrivprojektet nästan klart och det nya är i sin begynnelse.

Vilket var det bästa med undervisningen och vad var den viktigaste lärdomen på kursen?
‒ Undervisningen är öppen, vänlig, tillåtande men ändå med struktur och riktning. Kursen blir en påminnelse om att jag behöver avsätta tid för att prioritera skrivandet. Det gemensamma läsandet med responsgivning är inspirerande. Vi har olika texter vi jobbar med men kan ändå bidra till varandras utveckling.

Vad tog du med dig i fråga om nya kunskaper och inspiration till eventuella skrivprojekt från kursen? 
 ‒ Genom att jobba med lösryckta meningar eller ord kan man få i gång flödet i skrivandet, oväntade associationer och situationer dyker upp genom det kravlösa fantiserandet. Detta kan senare visa sig vara användbart in i den text man redan jobbar med och ger en oväntad vändning i handlingen. Dessutom har vi gått igenom steg och struktur för att få en ram för karaktärerna i en berättelse och för att föra handlingen framåt. Konkret och användbart!

Den röda tråden som Ann Westermark har är hälsofrämjande skrivande och hälsofrämjande kommunikation. Har du upplevt att skrivandet har varit hälsofrämjande för dig, och om ja; på vilket sätt? 
‒ Absolut! Jag mår bra av att skriva, det ger mig glädje och inspiration men det insåg jag först under Skrivarretreaten på Zanzibar. Det är roligt, men ibland sorgligt, att minnas människor och händelser i livet men att skriva om dem gör att man får perspektiv. Att reflektera över sin personliga historia gör att man kan se den i ett större sammanhang och för mig leder detta till tacksamhet och förundran.

Har du hållit kontakt med någon kursdeltagare?
‒ Ja många, både i gemensam Facebook-grupp och individuellt.


Text: Annika Jacobsson