Fri med skrivterapi?

”Skriva sig fri… är det skrivterapi?”

När vi har en inre lustfylld kommunikation mellan det kända och det som ännu är slumrande i psyket, är det som att vi skriver nya sidor till liv inombords. Dessa nya sidor kan överraska och fylla oss med energi; ”Var i all världen fick jag detta ifrån? Är det verkligen jag som har skrivit det här?”. Känner du igen det så vet du hur starkt det kan vara. Jag använder ordet förundran för den känsla som uppstår när vi lyckas ”dribbla bort” oss själva vad gäller censur och kontroll i skapandet. Det är lycka för mig! Och det är nu vi är som mest kreativa. Det som kommer i stunden är det som ska komma, processen är viktigare än produkten. Flödet och skrivglädjen är både mål och resultat i ett. När vi skriver på det här viset är vi redan framme. Skrivandet är belöningen i sig.

Precis så är det tänkt att arbeta med Författarkortleken. Utmaningen ligger i att våga följa den första impulsen; bara låta pennan dansa utan tanke på bra eller dåligt, rätt eller fel, invant eller nytänkt. Vi är bortom värderingar i upptäcktsfärdens fria fält. I tre minuter släpper vi loss fantasin för fantasins skull, följer efter med pennan som om vi lyssnar fram texten inifrån oss själva. Eller kanske från björkarnas sus och rasslande i vinden bortom huset? Har du upplevt denna känsla vet du hur stort det är. Naturen viskar, öppna din skapande källa. Nu.

Måste det vara så djupt? Ja och nej. Jag vet många barn som skriver med Författarkortleken, för att det är enkelt och roligt att komma igång. När släkten träffas på julen eller födelsedagskalaset skriver tre generationer tillsammans som en spännande sällskapslek, och farfar eller är det mormor, är lycklig över att det inte krävs en dator för att umgås denna kväll. I skolan används den från de lägsta stadierna till vuxenutbildningen – och den finns ofta med på ett hörn i studieförbundens skrivarkurser och cirklar i skrivande och berättande. Professionella skribenter använder den, för glädjen och flödet, och för att komma loss och få fatt i nya kreativa spår. Det är alltså inget märkvärdigt med processen eller produkten. Ändå säger jag att den som skapar på riktigt skapar från djupet av sig själv.

Ska det inte bli något färdigt av texterna? undrar någon. Och visst kan man bygga längre berättelser med start i den här tekniken. Mitt råd är att arbeta i två steg; först skapa en samling kortare intuitivt skrivna texter bortom ”rätt och fel”, därefter leta efter röda trådar och intressanta byggstenar till en längre berättelse. Du startar alltså inte med ett tomt ark, eller en tom skärm, för din längre berättelse – du använder dig av det redan skrivna som byggklossar att sätta samman till något större. Allt kommer från dig och din kreativa källa... därför finns kopplingar mellan de olika byggklossarna, spännande att utforska för den som vill. Låt alltså den längre berättelsen (om du vill skriva en sådan) växa fram ur de kortare texterna.

Den ser enkel ut, eller hur? Femtiotvå kort, cd-skiva, tidtagarur... Författarkortleken är och ska vara enkel att arbeta med. Men bakom idén finns en personlig berättelse. För mer än 20 år sedan var jag professionell skribent, anställd som copywriter på en reklambyrå, när jag en höstdag upptäckte att skrivglädjen och skaparlusten sedan länge var borta. Jag producerade istället för att skapa, var duktig istället för att vara sann, och kärleken till orden och skrivandet var som en trögflytande tår av sorg som klibbade sig fast vid mig. När jag insåg detta klev jag motvilligt in i mitt eget inre mörker. Jag hade skrivit professionellt i hela mitt liv och kunde inget annat, var skulle jag ta vägen? Just mörkret visade sig vara min väg ut till en ny och sannare skaparkraft, till ljuset vid sidan av mörkret. Så startade den andre hälften av mitt liv. Och så skapade jag Författarkortleken; först i det inre och senare som fysisk bokhandelsprodukt. Jag skrev mig fri, skrev mig vidare och visare. Jag lät skrivandet skrivas till liv inne i mig. Lyssnandet öppnade sig. Poesin tassade förbi och log hemlighetsfullt. Bokstäverna höll om varandra och vänslades, väntade… på mig? Att skriva sig fri på det här viset, är det skrivterapi? Frågar du mig så säger jag JA.

När jag nu föreläser och leder kurser i kreativt och terapeutiskt skrivande på heltid påminner jag om det som jag tycker är essensen i skapandet: Var kärleksfull och tillåtande mot dig själv, så letar sig modet och glädjen fram. Flödet, överraskningarna och din egen genuina berättelse väcks till liv. När du skriver med hjärtat är du redan framme. Skrivandet i sig är belöningen, glädjen, läkningen. Vad skriver ditt hjärta – idag?