Aktuella utbildningar och kurser i skrivterapi via Skrivhälsan

Ann Westermark

Jag är beteendevetare och professionell skribent, certifierad bildterapeut (Niarte) och har en grundläggande psykoterapi­kompetens – steg 1, med påbyggnad i bland annat jungiansk psykologi, biblioterapi och Mindful Self Compassion. Mitt arbete med skrivterapi och hälso­främjande skrivande syftar till att främja existentiell hälsa och att hjälpa människor att öka sin psykologiska motstånds­kraft (resiliens) så att de kan stå stadigare på jorden, bättre förberedda på livets olika utmaningar. Den skrivterapeutiska metoden Skrivhjärtat, som jag arbetade fram 2005 – 2006, är såväl främjande som före­byggande och läkande. Varmt välkommen att ta del av kursutbudet på sidan och att höra av dig om du har frågor.

Vad är skrivterapi?

Vad är skrivterapi, och vad kännetecknar ett sant terapeutiskt skrivande?

1. Avsikt: ”Min avsikt är att skriva terapeutiskt.” Skrivterapin handlar här om att skriva för att uttrycka känslor, tankar, minnen och föreställningar i den inre världen i syfte att må bra, bättre förstå sig själv, utvecklas eller läkas.
2. Effekt: ”Jag skriver – och upplever en terapeutisk effekt.” Här är det effekten som avgör att skrivandet är terapeutiskt, oavsett ursprunglig avsikt.

Andra sätt att besvara frågan är naturligtvis att processen (inte produkten) är i fokus i en skrivterapi, och att den sker för skribentens egen skull, bortom det vi kallar rätt och fel, bra och dåligt. Det finns även former av skrivterapi där terapeuten tecknar ned klientens berättelse och läser upp den i terapirummet, alternativt att klienten skriver brev till terapeuten i stället för att berätta muntligt. Till skillnad från det du uttalar muntligt finns det skrivna kvar på pappret eller skärmen, utanför dig – att läsa och ta del av och att reflektera över som ett eget objekt. Var och en som har läst i sin gamla dagbok eller en nedskriven dröm vet hur det är att ta del av vad man en gång skrivit, och att upptäcka att mycket har hänt sedan orden sattes på pränt. Brev till sig själv (exempelvis från en ålder till en annan, en aspekt eller känsla till en annan, eller från framtiden till nu eller då, eller vice versa), brev (som inte postas) riktat till en verklig person, dagboksskrivande i alla de former, dikter, reflektioner och nedtecknande av minnen eller nattliga drömmar utgör många gånger också en form av terapeutiskt skrivande. Och vem ska avgöra vad som är terapeutiskt och inte?

Etymologiskt härrör ordet ”terapi” från grekiskans therapeia som betyder service, behandling eller tillsyn. Det grekiska verbet ”therapeuo” översätts närmast med ”väntar på”. Terapeuten (från grekiskans therapon) är en tjänare som väntar på att utföra sina tjänster. Om vi utgår ifrån att väntandet i sig är centralt i terapeutens roll, tänker jag att det även kan återspegla förmågan att på rätt sätt vänta in en klient, konfident eller patient. När vårdgivare i dag pratar om terapi kan det översättas med behandling av många olika typer av sjukdomstillstånd och skador, men i en vardaglig kontext betyder ändå terapi – exempelvis i fråga om att gå i terapi – behandling av psykiska åkommor med hjälp av i första hand samtal; ibland i kombination med uttryckande konst, bild eller skrivande. I en terapiform med existentiell grund, såsom exempelvis i Skrivhjärtat-metoden, utgör de stora livsfrågorna om människans villkor, upplevelse av mening och sammanhang samt hennes motståndskraft mot livets olika påfrestningar (resiliens) en naturlig bas.