Bokrecension: KONSTEN ATT DÖDA – Så skriver du en kriminalroman av Sören Bondeson

Författaren Sören Bondeson har specialiserat sig på hur man skriver kriminalromaner och har handlett flera framgångsrika författare såsom Åsa Larsson, Jens Lapidus och Tove Klackberg.

Vad är egentligen en bra deckare och hur går hantverket till? Hur gör författarna för att få till en spännande intrig? Vad bör man tänka på för att göra karaktärerna levande, vad är villospår och hur läggs de ut? I boken Konsten att döda av Sören Bondeson finns en hel del intressant information som du med författarambitioner kan ha nytta av för att skriva en gedigen kriminalroman.

Att skriva kriminalroman handlar inte bara om att presentera ett spännande mysterium, skildra ett eller flera brott och sedan avslöja den skyldige. Kriminalromanens uppgift är, enligt Bondeson, att i berättelsens form gestalta ondskans olika ansikten, dess drivkrafter och nya färdvägar. Författaren av en kriminalroman har en skyldighet att ta det på allvar och visa aktning för de offer som genom historien råkat ut för olika grymheter, säger Bondeson.

En bra kriminalroman är inte bara underhållning och avkoppling utan speglar ofta verkligheten, är dramatiskt, spännande och fängslande. Frågan är varför människor intresserar sig för berättelser om ondska, dödande och lidande. I Norden lever de flesta ett relativt skyddat liv. Vi har tillgång till dagis, skola, löner, pension, försäkringssystem, fredagsmys och middagar. I kriminalromaner finns det där andra, det vi inte vill uppleva själva men ändå kan kittlas av.

I genren kriminalroman finns det många olika inriktningar:

  • Deckare: Huvudpersonen är ofta en före detta polis som nu är privatdeckare.
  • Dokumentär kriminalroman: Utgår i regel från en verklig händelse.
  • Pusseldeckare: Mordgåtan ligger i fokus och är utlagd likt ett pussel.

Det finns även historiska och psykologiska kriminalromaner, polisromaner, thriller, skräck, psykoroman och spion- eller agentromaner.

Det viktigaste för att lyckas är, enligt Sören Bondeson, inte att ha begåvning. Talang är en fördel, men en talang är just en talang så länge den inte tränas upp. En människa som har en musikalisk begåvning och inte övar sitt instrument blir inte någon bra musiker. Talang är inte bara att kunna formulera sig utan en viss fallenhet för att lyssna och att iaktta sin omvärld krävs också. Första steget är att bli medveten om skrivandet och sin egen skrivprocess, säger Bondeson. Det betyder att man behöver skriva, skriva, skriva.

För att kunna skriva en bok är det, påminner han, bra att läsa mycket, studera och reflektera över hur böckerna är skrivna. Genom att läsa kan du lära dig den mest grundläggande skrivtekniken, som hur du till exempel delar in kapitel och stycken, ställer dialoger och sätter kommatecken. Du kan också se igenom ramverket hur författaren har löst olika skrivtekniska utmaningar.

Författaren Åsa Larsson berättar i boken att det var något som fattades i hennes liv och började då på en skrivarkurs och kom igång med sitt skrivande. Författandet av en bok är som att gå ut i skogen och bygga en koja och där skapa en egen värld, förklarar hon. Sedan lämnar man kojan, ställer sig bakom ett träd och ser när andra kommer dit och fantiserar. Kojan är glädjen och lusten i skrivandet, säger Åsa Larsson.

 Mina godbitar från boken är:  

Gestaltning är centralt i en litterär text

Det är som vi vet gestaltningen av en känsla, miljö eller en människa som gör att texten blir levande för läsaren. Vi är troligtvis vana att dela upp gestaltningen i två delar: miljö- och persongestaltning. Bondeson använder sig av tre verktyg för att skapa en intressant huvud- och biperson:

  1. Den inre monologen; Beskriver romangestaltens föreställningsvärld, hur personen tänker.
  2. Karaktärens handling; Hur agerar personen? Val blir till handlingar som påverkar personens varande och tillvaro. Handlingen bör ha en konsekvens, en inneboende logik. Drivkrafterna är en del av personligheten.
  3. Karaktärens bakgrundshistoria: Alla människor har en historia. Det är upp till författaren hur mycket karaktären ska träda fram. Huvudpersonen bör ha haft ett liv innan den träder in i handlingen.

Framkalla närvaro

När det gäller miljöbeskrivning är syftet främst att skapa bilder och stämning. Det i sin tur framkallar närvaro. Läsaren ska känna att den är på platsen, se och uppleva det som sker. Miljön kan även säga något om människan i berättelsen, om dennes situation eller vara en metafor för temat i berättelsen. Knepet är att hitta detaljer i miljön som framkallar reaktioner hos läsaren. Använd alla sinnen, inte bara synen, råder han. Beskriv doft, ljud, smak och känsel.

Dialogens många funktioner

Genom dialogen väcks reaktioner mellan människor, de får en röst, börjar tala, skapar närvaro och romanfigurerna levandegörs. De börjar uttrycka sig, kommunicera, samtala och diskutera. Bondeson utgår från tre grundpositioner i dialogen:

  1. Direkt dialog. Innebär att personerna ger varandra raka svar och används främst för att föra ut information till läsaren.
  2. Undvikande dialog. Används när romankaraktärer inte talar sanning, försöker kringgå känsliga ämnen och frågeställningar eller pratar förbi varandra.
  3. Symboliska dialogen. Karaktärerna pratar till varandra genom antydningar, bilder och saker som finns runt omkring dem.

Andra intressanta inlägg är när Bondeson reder ut berättarperspektiven; första och tredje person, och hur han delar upp tredje person i; tredje person nära, objektiva och allvetande perspektiv.

Författaren Jens Lapidus säger att det här med perspektiv aldrig har varit något problem för honom. Det föll sig naturligt att han skulle följa tre olika perspektivpersoner. Varje kapitel har ett perspektiv och han växlar mellan dessa enligt mönstret ett, två, tre, ett, två, tre. Åsa Larsson skriver mestadels sina böcker i tredje person.

Sören Bondeson tar vidare upp frågor såsom: Vad är en scen, hur bygger man upp en roman, kapitelplanering och berättarteknik. Nyttig och konkret information för den som är på väg att skriva en roman.

Sören Bondeson har specialiserat sig på hur man skriver kriminalromaner och har handlett flera framgångsrika författare såsom Åsa Larsson, Jens Lapidus och Tove Klackberg. Dessa medverkar också i boken med sina tankar och råd kring skrivandet. I Jens Lapidus berättelser pendlar brottslingarna mellan slitna Stockholmsförorter och inneställen på Stureplan. I Åsa Larssons berättelser får man insyn i glesbygdens människor, samhällen och sekter.

Konsten att döda kan vara en bra hjälp för dig med författarambitioner i synnerhet om målet är en kriminalroman. Berättarteknik och intrig, berättelser med olika tidsplaner, scener och vändpunkter, klassiska grundstrukturer (Sjustegsmodellen) och att utveckla sin språkkänsla. Matnyttigt nästan oavsett vilken genrer man skriver i.

 

Jag har läst…

Boken: KONSTEN ATT DÖDA – Så skriver du en kriminalroman

Författare: Sören Bondeson

Förlag: Ordfront

 

 

 

 

Text och foto: Annika Jacobsson

8 februari, 2021|

Få information om kommande skrivarkurser

Skriv upp dig för Skrivhälsans nyhetsbrev!
Skriv upp mig!
Skulle du ångra dig kan du avregistrera dig när som helst.